Två intressanta artiklar som innehåller data från HAKIR har nyligen publicerats!
I denna studie används HAKIR-data från HAKIRs första 10 år för att jämföra rörelseomfång (ROM) för patienter som rehabiliterats antingen enligt tidig aktiv träning (EAM) eller enligt en Kleinertregim efter böjsenskada i zon 1 och 2. Vi kunde inte se någon betydande skillnad mellan EAM och Kleinert vid vare sig 3 eller 12 månader postoperativt. Trots den stora mängden patienter kunde inte adekvat statistisk power uppnås för att göra statistiska analyser av samtliga jämförelser. Likväl stödjer denna studie hypotesen att EAM kanske inte leder till bättre ROM än mer passiva träningsprototokoll med element av active hold/place and hold.
Digitala nervskador är vanliga, men få studier undersöker långtidskonsekvenserna för individen. I denna studie undersöktes handfunktionen hos 86 patienter, 3–10 år efter digital nervreparation, med hjälp av Mini Sollerman-testet. För att minska risken för bias matchades par av patienter med skador på de yttre fingrarna och centrala fingrarna, baserat på kön, ålder och tid efter operation. Ingen signifikant skillnad i handfunktion sågs mellan skadorna, förutom att greppstyrkan var lägre hos de med centrala fingerskador. Taktil diskrimination uppnåddes hos 87 % av deltagarna, med bättre resultat hos de under 44 år. Beröringskänsla kunde mätas hos 99%. Trots låga värden på självrapporterad funktionsnedsättning upplevde hälften av patienterna neuropatisk smärta. Domningar samt köldkänslighet var de värst graderade symptomen. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader i sensorisk funktion mellan de två grupperna.
Önskar er en intressant och givande läsning!
Marianne Arner registerhållare och Annika Elmstedt nationell registerkoordinator