Under våren har ytterligare tre artiklar med data från HAKIR publicerats.
Syftet med studien var att analysera sambandet mellan uppmätt rörlighet (ROM = Range of Motion) och patient-upplevt resultat (PROM = Patient-Reported Outcome Measures) efter opererad böjsenskada. Parade analyser fanns för 215 patienter tre månader efter operation och för 150 patienter efter ett år och studien baseras helt på data från HAKIR.
Stricklands klassifikation graderar resultat efter böjsenskador i fyra klasser: Excellent, Good, Fair eller Poor efter uppmätt rörlighet i fingret.
Resultatet i studien visar att QuickDASH-enkäten inte fungerar för uppföljning av böjsenskador, det fanns ingen korrelation mellan rörlighet och QuickDASH score.
Upplevd stelhet (fråga 4 i HAKIR-enkäten) och upplevt resultat efter operation (fråga 9) jämfördes med Strickland-nivå. Om minst 70% av normal rörlighet uppnås (= minst Strickland nivå Good) så upplever patienterna statistiskt ingen ytterligare förbättring även om rörligheten blir bättre. 70% av normal rörlighet (120grader tillsammans i PIP och DIP led) kan alltså vara en minimal målsättning att sträva efter.
Detta är en populations-baserad studie av alla opererade digitalnervskador i Stockholmsregionen mellan 2012 och 2018. Skadorna identifierades i HAKIR och data kompletterades genom noggrann journalgranskning. Incidensen beräknades till 8,3 per 100.000 personår. Medianålder vid skadan var 37 år, män var överrepresenterade och vanligaste skademekanism var en skarp skärskada.
I studien analyserades även postoperativ rehabilitering och det visade sig finnas stor individuell variation i insatser mellan patienter. Bara 7% av patienterna hade fått en utvärdering av känseln och en tredjedel hade inte fått tidig känselträning.
I denna studie togs data för alla böjsensuturer som utförts i Stockholm mellan december 2012 och juni 2019 fram ur HAKIR, totalt 636 operationer. Samtliga journaler granskades avseende postoperativa läkningsproblem. Vi fann att sedan kliniken införde suturmaterialet FiberWire så har fyra patienter av 115 fått en mycket specifik komplikation i form av en granulomatös inflammation kring suturmaterialet. Bakterieväxt fanns oftast kring suturen, men inga tydliga infektionstecken kliniskt. Komplikationen noterades sedan huden och senan redan hade läkt; tre, sju, nio och 30 månader efter operation. Inga liknande komplikationer upptäcktes hos de 426 patienter som hade opererats med ett tidigare suturmaterial (flätad polyester).
I litteraturen finns andra beskrivningar av granulombildning efter användning av FiberWire, t ex för reparation av Achilles- och bicepssenor. Artikelns slutsats är att subcutan granulombildning verkar vara en specifik, men sällsynt komplikation av FiberWire som suturmaterial vid böjsenkirurgi. Handkirurger uppmanas att tidigt ta bort suturmaterialet om tecken på granulom uppstår.
Vi önskar trevlig läsning och en riktigt fin midsommar!
Annika Elmstedt nationell koordinator, Marianne Arner registerhållare